By Angelica

Gud vilken lååång dag det har vart, tycker ni inte det? Fast på något vis har den ändå gått fort. Skumt. Jag har vart i skolan från 13.00-19.00 idag. Ja, det är sant. Men jag måste även erkänna att de sista timmarna var frivilliga då jag och Elisabeth satt i biblioteket och skrev lite på uppgiften som ska redovisas imorgon. Efter det så kilade jag ned på stan och handlade lite innan jag tog bussen hem. Lämpligt det här med sms-biljett förresten, man märker liksom inte att man gör av med pengar, och så vooops har man fått en fet räkning hem i brevlådan. Men det är värt det, jag orkar inte cykla runt halva staden..

Jag vet inte vad det är, men jag har känt mig lite nere idag. Vet inte om det kanske har med att jag är sjuk och göra? Det har vart full rulle hela helgen och jag har knappt vilat. Får se till att lägga mig i tid ikväll för att piggna till lite. Sen känner jag mig allmänt stressad över allt. Jag tror att jag måste göra någon form av planering över mitt studerande så att jag får något gjort. Deadlinen för hemtentan närmar sig, och det är inte roligt..

Nej, nu ska jag ta och göra något vettigt som att läsa lite ur en bok om mobbning och kränkningar.

Sov så gott allihopa!

Nu är det dags. Jag var nyss med min pojkvän när han lade sin röst och nu är det min tur. Min tur att få ta en lapp av varje färg, gå bakom ett skynke och stoppa ned dem i kuverterna för att sedan klistra igen och posta dem i lådan. Det är min tur att få min röst hörd. Som det har snackats om detta val i flera veckors tid, och idag är det äntligen dags. Någon går ur valet som vinare, och någon förlorare. Undrar om det är Reinfeldt eller Sahlin som får skåla i champagne? Det återsår att se.

Min röst lägger jag på miljöpartiet, för att det är det enda rätt i mina ögon. Det gynnar alla, och samtidigt så röstar jag för en rödgrön regering som jag anser har rätt värderingar.




It's time.

Det är dåligt väder i Uppsala idag igen. Men idag är det det värsta på länge. Regnet smattrar mot fönstret och blåsten får det att ila i rummet. Det är rätt varmt här, för jag har klätt på mig som bara den. Mitt huvud håller på och sprängs, men jag har inga tabletter hemma. Mina ögon är alldes blöta och mina kinder lika så. Här ligger jag och gråter. Till The Bachelor. Vad är det frågan om? Har jag gått och blivit känslig? Jag brukar aldrig gråta till filmer eller serier, men nu grät jag både när det var sorgligt och lyckligt. Skumt.

När jag väl är hemma idag så tänkte jag att jag skulle få ordning på mitt samvete genom att plugga lite. Men det får bli om någon timme när jag har vilat lite till.

Hoppas att ni har en bättre, och framför allt piggare, dag!

Söndag den 19:e september är det val i Sverige. Det är en väldigt stor händelse, och jag är så himla glad att jag får vara med och göra min röst hörd. Att jag får vara med och påverka Sveriges framtid. Det är viktigt att alla, som är 18år fyllda, tar vara på sin chans och röstar på det parti som just de tycker har bra värderingar och delar åsikter med. Det finns nämligen inget värre än de som sumpar bort sin chans och väljer att inte gå till sin vallokal på söndag och stoppa ned sitt kuvert. De som väler att stanna hemma. I mina ögon är det obegripligt, och det gör mig så arg. Även om du inte har någon skyldighet att rösta, så har du en rättighet. Tänk hur länge vi kämpade med att få allmän rösträtt? Tänk på de länder som styrs av enväldiga ledare där folket inte har ett knyst att säga till om? Valet på söndag är ett ypperligt tillfälle att få vara med och bestämma. Jag struntar i vad alla röstar på, huvudsaken är att man röstar överhuvudtaget. Då har du i alla fall utnyttjat dina rättigheter.

Jag har för längesedan bestämt mig för vad jag ska rösta på, så se nu till att du också röstar på söndag. Men om du inte gör det, så vill jag inte höra några gnäll om hur Sverige styrs eller hur du vill ändra på något. För du har missat din chans.

Sitter och kikar på Bröllopsfotografen och skrattar för mig själv. Jag njuter av att få slappna av och släppa allt som har med skolan att göra. För tillfället så känner jag ingen oro för hur mitt liv kommer att se ut. Mitt nya liv. Jag behöver inte heller känna mig stressad över att leta bostad eller det faktum att jag måste pendla till Uppsala hela nästa vecka. Nej, just nu kan jag känna mig trygg. Det är här jag känner mig hemma. Men man ska inte vara för bekväm. Det som är igenkännande kommer alltid vara mest lockande, men det är genom att uppleva nya saker som vi blir starka. Jag har inget mer att hämta i den här staden. Allt jag någonsin önskat finns framför ögonen på mig. Det gäller bara att ta steget och våga anta nya utmaningar. Jag vet att mycket kommer att vara nytt nu i början, men allt eftersom tiden går så kommer alla frågor att bli besvarade och all min oro kommer att ersättas med glädje. För jag är förväntansfull. Jag vet vad jag vill och det är nu det gäller; första föreläsningen på måndag! Jag ska klara det här.

Uppsala, here I come.