100kg lättare
Igår var jag nervös. Jag var dödsnervös. Det var dagen före berättandeexaminationen och jag kunde inte min berättelse utantill och hade inte läst ut hela boken som vi skulle få frågor på. Jag tyckte att det var väldigt hastigt att ha endast två dagar på sig att välja berättelse, lära sig den och samtidigt läsa ut två böcker.
Jag bestämde mig för att åka in till skolan ett par timmar innan vi började för att träna, och det gjorde jag. På något vis lyckades jag skumma igenom hela boken och även lära mig berättelsen genom att nöta den om och om igen. Sedan var det dags, 13.15 började examinationen. Läraren tände en massa ljus och släckte hela rummet. Det blev en härlig stämning som kom att underlätta för alla.
Det var fyra stycken före mig. Till en början oroade jag mig ingenting, men när det började dra ihop sig så kunde jag knappt andas. När började jag bli såhär nervös? Vart tog tjejen som var orädd för att hålla föredrag vägen?
När jag väl satte mig i stolen och såg ut över de andra så släppte jag allt. Det var som om jag var inne i en bubbla där bara jag kunde höra mig. Mitt hjärta dunkade i 120km/h och min röst darrade smått. Efter ett tag lyckades jag dock samla mig och allt gick bättre. Jag berättade om mästerkatten i stövlar, en saga som jag gillar och tycker har ett bra budskap. Sen var det över. Jag kommer inte ihåg ett dugg under själva framträdandet, det var som om jag hade fick en blackout.
Det gick helt okej, jag kom ihåg allt men självklart finns det saker att jobba på. Jag fick bra feedback som jag tog till mig och ska tänka på i framtiden. Det allra viktigaste vad att jag fick godkänt. Det gäller att övervinna sina rädslor för att kunna bli starkare. Jag klarade mig igenom det, och jag är stolt över mig själv. Ett steg på vägen.
