Turbulens
Är det inte sjukt hur många känslor som kan finnas inom en mäniska på samma gång? Att den ena känslan kan avlösa den andra på bara en sekund och att flera kan komma samtidigt? Inuti mig är det kaos just nu. Min hjärna kan inte bestämma sig för vad den vill känna, vilket resulterar i humörsvängningar. Ibland är jag nere på botten och ibland är jag jätteglad. För det mesta glad, men det är de få tillfällen då jag känner mig nere som sätter sig fast i minnet. För så vill man inte känna igen. Därför fokuserar jag på de ljusglimtar som finns och tar till mig all den positiva energi som jag kan få av människor jag tycker om. Älskar även att det finns telefoner som kan användas flitigt i brist på sällskap.
Jag tror att det är ovissheten om vad jag ska göra i höst som spökar allra mest. Vad ska jag göra? Vart kommer jag bo? Först när jag får reda på det kommer jag finna ro i mina tankar. Men det är bra att filosofera ibland. Det är nyttigt att tänka över saker och ting och se dem ur nya perspektiv. Och som en av mina närmasta vänner en gång sa: det är nu vi ska våga ta chanser. Jag kan inte annat än hålla med.
