By Angelica

Nu ska jag krypa ned i sängen och sova. Jag är så glad, för jag får inte sova ensam då min älskling är på besök! Vi har hyrt film och haft riktigt söndagsmys. Gud så jag längtar tills vi alltid får ha det såhär<3

källa

Jag saknar min pojkvän. Massor.

Jag saknar Andreas. Självklart så gör jag det jämt när han inte är här, men idag så är det extremt. Inte känns det bättre när jag vet att vi inte syns förrän på lördag. Men det är värt all väntan, för han är den bästa jag vet.

Min fikaätande pojkvän. Allt detta är hans, förutom morotskakan och colan som är mitt. Jag fattar aldrig hur han kan få i sig allting han vräker i sig. Vart tar det vägen liksom?

Dock är han världens underbaraste som bjöd mig på allting igår. Tack hjärtat! Det kunde inte ha vart en bättre dag <3.

Den 8:e November 2007 var dagen då jag träffade min man. Dagen då vi två blev en. Jag minns det som om det vore igår, men ändå känns det allt att vi har hållit ihop länge. Så mycket som vi har gått igenom, gott som ont, har gjort att vi har ett band som är starkare än stål. Det finns ingen som jag har anförtrott mig till som dig, du känner mig utan och innan. Du är min bäste vän och största kärlek.

Du är min andra halva, Andreas <3.

Det bästa av allt är att han är min <3.

Hej alla!
Igår var det ganska tomt på bloggen. Jag tyckte att det var dags för mig och mitt hjärta att spendera lite tid med varandra, så vi hade en heldag tillsammans som var jättemysig!

Idag fyller min fina vän Lina år, och självklart säger vi grattis till henne! Hoppas att du får en kanonbra födelsedag vännen! Du får en grattiskram av mig när jag kommer hem i helgen<3

Igår somnade jag med ett leende på läpparna. Jag hade ett underbart samtal med min bästa vän, min största kärlek, och jag somnade med känslan av att allt kommer att bli bra. Att denna saknad slutligen kommer att övergå till lycka, och att detta år ifrån varandra kommer att glömmas bort med tiden. Att vi så småningom kommer få vakna upp tillsammans, äta frukost tillsammans, sova tillsammans och dela allt med varandra. Jag längtar. Jag längtar nått så fruktansvärt, och jag blir så frustrerad när jag inte kan göra något annat än att vänta. Vänta på att tiden ska gå, medan vi lever våra egna liv på olika ställen. Men ändå, på något vis, tillsammans. <3

Gud vad jag saknar dessa underbaringar. Att ha någon som alltid blir glad när man kommer hem och som älskar när man gosar med dem och kliar bakom deras öron. Att ha sällskap när man känner sig ensam, och att ta med dem på en promenad i det fina höstvädret. Åh, jag vill ha sällskap nu!

Loke & Atlas<3

Jag pratade nyss med Andreas och det slutade med att jag fällde några tårar. Det är så himla jobbigt att vara ifrån varandra, jobbigare än vad man tror. Jag saknar honom jämt, allt påminner om honom. Varför ska det vara så svårt? Varför ska det göra så ont att sakna någon? Åh, jag blir inte klok på det här. Känns bara som att jag saknar alla där hemma. Jag gör inget annat än saknar. Men det är väl bättre än om det vore tvärtom?

Jag antar att jag bara ville slänga en hint till alla vänner, familj och pojkvän där hemma att jag saknar er.
Ni är guld.

Idag är det ingen vanlig dag, för det är Elins födelsedag!



Grattis min underbara vän!
Hoppas att du får en fantastisk födelsedag, för det förtjänar du!<3

Kom att tänka på att det är den 8:e idag. Förut var det inget speciellt med det, det är ju bara som vilken dag som helst. Men för två år och tio månader sedan så ändrades det. Den åttonde kom att betyda så mycket mer. Det är ett bevis på att vi har klarat ännu en månad tillsammans, ännu en månad där vi fått spendera tid och uppleva så underbara känslor med varandra. Jag kan knappt beskriva med ord här när jag skriver, hur mycket du betyder för mig Andreas. Varje dag med dig är något som jag värdesätter så otroligt mycket.

Vi kan klara det här. Vi ska klara det här. Det finns inget annat på kartan.





Jag älskar dig<3